VM 2006 spelades i Tyskland mellan den 9 juni och den 9 juli 2006, och Italien vann sin fjärde VM-titel genom att besegra Frankrike med 5-3 på straffsparkar i finalen på Olympiastadion i Berlin. Matchen slutade 1-1 efter förlängning och kom att bli ihågkommen för Zinedine Zidanes utvisning, sedan fransmannen stångat Marco Materazzi i bröstet efter en ordväxling mellan de två.
Så gick VM 2006 till
Turneringen var det 18:e fotbolls-VM sedan starten 1930 och samlade 32 landslag, utslagna ur ett kval med 198 deltagande nationer. Matcherna spelades på tolv arenor runt om i Tyskland, med Berlin, Dortmund, München och Stuttgart som de största spelplatserna med sex matcher vardera, medan Frankfurt, Gelsenkirchen, Hannover, Kaiserslautern, Köln, Leipzig och Nürnberg fick fem matcher var. Leipzig var den enda spelorten i före detta Östtyskland. Totalt gjordes 147 mål på de 64 matcherna, ett snitt på 2,3 mål per match, inför en sammanlagd publik på över 3,3 miljoner åskådare. Mottot för mästerskapet var “Die Welt zu Gast bei Freunden”, en tid att skaffa vänner, och skulle spegla värdlandets gästvänlighet.
Kvalspelet och lottningen till slutspelet
Av de 198 nationer som gick igenom kvalspelet i sina respektive förbund återstod till slut 32 lag, Tyskland inräknat som värdnation. Lottningen till gruppspelet hölls i Leipzig den 10 december 2005, där de seedade lagen placerades i en egen skål medan övriga nationer delades in efter kontinent. Serbien och Montenegro särbehandlades i en specialskål tillsammans med de icke-europeiska lagen ur den seedade skålen, och Tyskland stod som seedat lag i grupp A redan innan lottningen genomfördes.
Tyskland fick värdskapet efter en jämn omröstning
Beslutet om värdland togs redan den 6 juli 2000 vid en omröstning i Zürich. Tyskland tävlade mot Brasilien, Sydafrika, Marocko och England, men efter flera valomgångar stod till slut bara Tyskland och Sydafrika kvar. Tyskland vann med 12 röster mot Sydafrikas 11, en av de jämnaste omröstningarna i Fifas historia, och fick därmed arrangera sitt första VM på hemmaplan sedan 1974.
Gruppspelet: alla åtta grupper
I grupp A gick värdnationen Tyskland och Ecuador vidare före Polen och Costa Rica. Grupp B avgjordes mellan England och Sverige, som båda tog sig förbi Paraguay och Trinidad och Tobago. I grupp C slog sig Argentina och Nederländerna igenom på bekostnad av Elfenbenskusten och Serbien och Montenegro, medan Portugal och Mexiko klarade grupp D före Angola och Iran.
Italien vann grupp E före Ghana, som därmed tog sig till slutspel för första gången i VM-historien, medan Tjeckien och USA fick åka hem. Brasilien dominerade grupp F och följdes av Australien, före Kroatien och Japan. I grupp G tog sig Schweiz och Frankrike vidare framför Sydkorea och Togo, och i grupp H gick Spanien och Ukraina vidare medan Tunisien och Saudiarabien slogs ut.
Sverige i grupp B
Förbundskapten Lars Lagerbäcks trupp inledde turneringen med 0-0 mot Trinidad och Tobago i Dortmund den 10 juni, en match där Sverige dominerade utan att få utdelning. Fem dagar senare vann Sverige med 1-0 mot Paraguay i Berlin, sedan Fredrik Ljungberg avgjort i den 89:e minuten. I den tredje och avgörande gruppmatchen mot England i Köln låg Sverige under med 0-1 och 1-2, men Marcus Allbäck och till sist Henrik Larsson, med sitt mål i den absolut sista minuten, säkrade en 2-2-kväll som räckte till en andraplats i grupp B, två poäng efter England.
Belöningen blev en åttondelsfinal mot värdnationen Tyskland i München den 24 juni. Där gick det snabbt fel: Lukas Podolski gjorde 1-0 redan i fjärde minuten och 2-0 åtta minuter senare, och Sveriges kväll försämrades ytterligare när Teddy Lucic blev utvisad i den 35:e minuten. Tyskland höll undan resten av matchen, och Sveriges VM-äventyr var därmed över redan i åttondelsfinal.
Dramatiken i slutspelet
Åttondelsfinalerna bjöd på flera jämna drabbningar. Schweiz åkte ur mot Ukraina utan att ha släppt in ett enda mål under hela turneringen, sedan schweizarna missat samtliga sina straffar i en 0-3-läggning efter mållöst 0-0. Argentina slog ut Mexiko efter förlängning, och Portugal gick vidare på straffar mot England, som fick se flera stjärnspelare misslyckas från elva meter. I kvartsfinal krävdes förlängning och straffar även när Tyskland till slut besegrade Argentina, sedan Miroslav Klose kvitterat sent i den ordinarie matchtiden, medan Italien rutinerat slog ut Ukraina med 3-0.
I semifinal blev det tyskt bakslag på hemmaplan i Dortmund, där Fabio Grosso och Alessandro Del Piero avgjorde i förlängningens absoluta slutskede och sände Italien till final. Frankrike tog sig dit genom att slå Portugal med 1-0 på en straff av Zinedine Zidane, och Tyskland fick i stället nöja sig med brons efter en 3-1-seger mot Portugal i Stuttgart.
Finalen mellan Italien och Frankrike
Finalen i Berlin den 9 juli inleddes med att Zidane vågade sig på en så kallad Panenka-straff redan i sjunde minuten och chippade in 1-0. Italien kvitterade genom Marco Materazzi på en hörna tolv minuter senare, och därefter bjöd ordinarie tid inte på fler mål. I förlängningen briserade en av VM-historiens mest kända scener: Zidane stångade Materazzi i bröstet efter en ordväxling mellan de två spelarna, blev direkt utvisad och lämnade planen förbi den guldpokal han själv skulle ha kunnat lyfta. Utan sin lagkapten fick Frankrike möta straffsparksläggningen med ett handikapp, och Italien vann till sist med 5-3 sedan David Trezeguet som enda spelare bommat, en smäll i ribban som avgjorde Italiens fjärde VM-titel.
Individuella priser och eftermäle
Trots utvisningen i finalen korades Zinedine Zidane till turneringens bästa spelare och tog hem Guldbollen, medan Miroslav Klose blev skyttekung med fem mål och vann Guldskon för Tyskland. Italiens målvakt Gianluigi Buffon, som bara släppte in två mål på hela turneringen utom straffar, vann Guldhandsken som bäste målvakt, och Brasilien och Spanien delade på Fifas pris för bästa fair play.
VM 2006 blev startskottet för en italiensk återhämtning efter flera magra år, medan Sverige fick vänta förgäves på en repris: laget missade kvalet till VM 2010 fyra år senare och stod därmed helt utanför nästa mästerskap. Vägen dit går, precis som den alltid gör, via kvalspelet till VM och EM, och för den som vill jämföra med damernas mästerskap finns VM i damfotboll 2015 som spelades i Kanada nästan ett decennium senare.
